Hur arbetar socialtjänsten och hur fungerar LVU?

Svensk socialtjänst arbetar för att barn ska få sina rättigheter och behov tillgodosedda. Socialsekreterare som arbetar med barn och unga arbetar enligt en av Socialstyrelsen utarbetad metod för utredning och genom­förande av insatser inom socialtjänsten riktad till barn och unga. Metoden heter BBIC (barns behov i centrum) och används av socialtjänster i hela Sverige. Nationell lagstiftning är sedan flera år tillbaka i hög grad anpassad till barnkonventionen. Barns rätt att bli hörda är till exempel i stor utsträckning reglerad i föräldrabalken, social­tjänst­lagen, LVU och LSS.

Det börjar med att socialtjänsten på något sätt får information om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Socialtjänsten har då i uppdrag att utreda barnets behov av stöd och skydd. Det arbetet ska utgå ifrån vad som är bäst för barnet.

Om barnet behöver skyddas och placeras akut och vårdnadshavarna inte lämnar sitt samtycke kan socialtjänsten besluta om ett omedelbart omhändertagande. Det innebär att barnet tas om hand och placeras på en gång mot vårdnadshavarnas vilja. Domstolen ska sedan avgöra om socialnämndens beslut ska gälla. Socialnämnden har möjlighet att ta hjälp av polisen vid själva omhändertagandet, men bara om det är nödvändigt.

Om situationen inte är akut men socialtjänsten ändå bedömer att barnet behöver tvångsvård lämnar socialtjänsten in en ansökan till domstolen. Domstolen avgör då om det finns skäl för vård med stöd av LVU.

Svensk socialtjänst arbetar för att barn ska få sina rättigheter och behov tillgodosedda. Socialsekreterare som arbetar med barn och unga arbetar enligt en av Socialstyrelsen utarbetad metod för utredning och genom­förande av insatser inom socialtjänsten riktad till barn och unga.

Metoden heter BBIC (barns behov i centrum) och används av socialtjänster i hela Sverige. Nationell lagstiftning är sedan flera år tillbaka i hög grad anpassad till barnkonventionen. Barns rätt att bli hörda är till exempel i stor utsträckning reglerad i föräldrabalken, social­tjänst­lagen, LVU och LSS.

Individ- och familjenämnden är skyldig enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU) att överväga eller ompröva vården i ett familjehem.

Det ska ske minst en gång var sjätte månad efter att vården har börjat. Social­tjänsten ser då över om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas.

När omprövning sker utgår man från den upprättade vårdplanen då den ska beskriva målet med vården. När vårdbehovet bedöms vara uppfyllt upphör vården.

Om det skulle uppstå samarbetsproblem mellan socialtjänsten och ett familjehem samtalar barnets social­sekreterare och familjehemssekreterare och ibland deras chef med familjehemmet utifrån den uppkomna situationen, med barnets bästa i fokus.

Man försöker tillsammans lösa problem som finns för att säkerställa att barnet har en trygg och säker placering.

Det sker ett par gånger per år. Det kan till exempel ske när socialtjänsten misstänker att barn far illa i familje­hemmet eller att en relation mellan en placerad ungdom i ett familjehem och familjehemsföräldern brister och att det innebär att placeringen omöjliggörs och att barnet inte kan få en trygg säker, ändamålsenlig vård.

Ljusdals kommun följer Socialstyrelsens rekommendation för hur ofta ett visst barn eller en viss ung person ska besökas av en socialsekreterare i familjehemmet. Rekommendationen är fyra gånger per år.

Besöken sker fort­löpande under placeringen med utgångspunkt från barnets eller den unges behov och önskemål.

Familjehem som rekryteras får utbildning och den information som behövs för att klara uppdraget utifrån det enskilda barnets förutsättningar. Barnet behöver inte byta religion eller ändra kost.