


En person som har god man kallas i rättsliga termer för huvudman. En god man fungerar som ombud eller ställföreträdande för huvudman när denne inte kan ta vara på sina egna intressen. Huvudmannen har däremot kvar sin bestämmanderätt över sitt liv och sin ekonomi. Detta innebär bland annat att en god man måste få huvudmans samtycke vid beslut av olika ärenden. Kravet på huvudmannens samtycke förutsätter att den hjälpsökande personen har förmåga att lämna sådant. En god man skall endast utses om det behövs. Detta betyder att en god man inte ska utses om den hjälpbehövande kan få hjälp på något annat sätt, till exempel genom att personen utfärdar en fullmakt till någon som han/hon litar på.
För att en god man skall kunna utses, krävs att den hjälpbehövande själv samtycker till detta eller själv ansöker om god man. Om den hjälpbehövande saknar förmåga att lämna sådant samtycke krävs att en läkare intygar detta i ett läkarintyg.
Förvaltarskapet är ofta begränsat och anpassat till varje enskild hjälpsökande person. Det kan till exempel röra sig om att förvalta en viss fastighet åt personen eller viss del av personens ekonomi.
God man/förvaltare har rätt till ersättning/arvode för sitt uppdrag. Beslut om arvode och ersättning fattas av överförmyndaren. Hur stor ersättningen blir beror på uppdragets omfattning och svårighetsgrad.
Det är tingsrätten som på förslag från överförmyndaren fattar beslut om anordnande, utökning eller minskning av godmanskap och förvaltarskap. Det är också tingsrätten som upphäver godmanskap och förvaltarskap.



